Nytt Stall Ny Box Nytt Ridhus!

Igår eftermiddags fick jag ett sms som berättade att det gamla ridskolestallet var klart och våra privatponnyer fick flytta ner! Så, vi åkte dit jag och mamma och började bära ner alla sakerna. Tyvärr är inte sadelkammaren där nere helt klar så vi måste bära omkring på våra saker >.<

Stora stallet

Förut stod han i detta stallet. Före att det blev ett stall (Sommaren 2009) har detta kallats för Lilla ridhuset. Det var en inte så fräsch och ganska instängd lokal med dåligt ljus och liten läktare där framridning/framhoppning brukade hållas.
Så fick styrelsen tillåtelse att riva bort all inredning för att bygga ett nytt stall! Den nya stallokalen var nu finare än något stall som jag har sett, trots att boxinredningen var lite tråkig. I och med det förra ridhuset så var stallet sjukt högt i tak, inget negativt alltså (!) och hela ”lokalen” blev ljusare och renare. Dessutom hade torvdammet svårare att lägga sig. Svalor flög hela tiden in och ut ur stallet och hjälpte till att hålla flugorna borta, så inga såna fanns det heller. Och så självklart – Den nybyggda känslan. Nybyggt är ju alltid bäst!
Och dessutom var stallgången bred och fin, boxarna anpassade för storhästar, med krubbor som öppnades och drogs ut ifrån utsidan av boxen, snygga vattenkoppar och en stor, ren spolspilta.
Stallet var dessutom uppdelat i två stallgångar om man säger så. Hela ridhuset blev avdelat på mitten liksom På den ena sidan står nu ridskolehästarna och på den andra har hittils alla privata stått, ponnyer som storhästar. Men nu kommer enbart storhästarna att få halva stallgången – Bakom spolspiltan (där Calle btw står och sticker ut huvudet) och bortåt. Resten kommer att tillhöra ridskolans ponnyer som flyttas upp ifrån lektionsstallet

Calles nya hem!

Det ”nya” stallet, det blir så svårt med ord nu. Vad är nytt och vad är gammalt lixom? >.< Aja, det stallet som Calle står i nu och kommer stå i framöver, var förut ett lektionsstall där både ridskolehästarna och ridskoleponnyerna stod. Men det bestämdes att taket var för lågt för att ha hästar i det stallet samt den nya lagen (eller är det ingen lag ännu?) om att spiltor inte är tillåtet. Så det var inte så mycket mera för ridskolan att göra än att bygga nytt.
Och även om jag utan tvekan kan tala om vilket stall jag tycker bäst om – det ovan – så är det inte så illa här nere heller. Visst, det är en bit att gå från sadelkammaren till stallet än så länge, taket är mycket lägre än det var där uppe, det är inte alls lika nybyggt och boxinredningen är begagnad, det kommer damma mycket mera om torven och ljuset är dåligt. Men sämre kunde det ju vara! Varför klaga lixom? Vi har fina boxar som gott och väl rymmer en ponny, man behöver inte stå på varandras fötter för att få plats, vi har nära till våra fina gräshagar (om än väldigt leriga) och vi har nära till höskullen!

Calle var dock väldigt tveksam till flytten. Och fånig som han har blivit nu efter sin långa vila, letar han hela tiden efter en anledning till att få busa och vara olydig. Självklart var ju det nya stallet en utav dessa anledningar. En god än också, tyckte calle! Han hoppade lite upp och ner och visade tydligt att han inte tänkte gå in i det fula lilla mörka hålet minsann, oh nej! Men det tog inte lång stund innan jag och hans skötare övertalade honom om att, Jo, visst, här går vi in. Får väl se hur det går idag när det är min lillasyrra på tolv år som ska ta in honom i det läskiga stallet… Jag har mina funderingar, menmen!

Fast jag tror att Callebebisen blev väldigt nöjd med en detalj i sin box! Vattenkopparna är inte installerade ännu, så det betyder att hästarna får dricka ur hink. Då slipper han bli rädd när vattnet låter som om det ska explodera, eller anfalla honom på något sätt. Och så får han i sig så mycket vatten som han vill ha utan att behöva vänta i hundra år. Och om Calle gillar vattenhink – Då gillar jag också vattenhinkar! Oavsett hur jobbit det är att bära en tung hink fram och tillbaka, särskilt eftersom jag inte har några muskler alls längre.
Jag vill rida igen!!!!!!!!!!!!

Det nya ridhuset!

Och fota! Om det är någon i närheten utav Alingsås, Herrljunga och Nääs, Kan även åka till Essungatrakterna, och ska tävla snart (hoppning eller dressyr kvittar) så får ni gärna skriva en kommentar till detta inlägget, glöm då inte att lämna epostadress så att jag kan svara, eller maila mig direkt; anna.thistla@gmail.com !

Och en sista bild på ridhuset Det är inte alls långt kvar tills det är helt klart! Och under Alingsås nästa hopptävling ska framhoppning samt framridning ske i detta stora 30 x 80 ridhus!

Ridhus-måndag

Ryktade och var glad över täcket. Fast det täcker ju inte den eviga gräsfläcken på manken, den som alla skäckar och skimlar har. Den som aldrig tycks gå bort för än man duschar och schampoonerar in den. Först Då försvinner den. Tills nästa gång man släpper ut hästen i hagen och den får för sig att rulla sig.

Finns det någon som Inte vart med om den känslan? Man har ryktat eller duschat, och förr eller senare måste ju hästen ut i hegern. Och då händer det…
Olyckan.
Hästen rullar sig. Då ser det såhär ut:

  

Men det var i alla fall inte det jag skulle berätta om. Det var dagens ridning

Medans syrran blev klar klippte jag Callegubbens man lite grann. Klippte av den några centimeter av den. Den ser förfärlig ut nu, rpecis som pappsen påpekade! Men lugna, jag SKA rycka den också Men det tar så lång tid att rycka det kort också. Mycket lättare att rycka den tunn och klippa den kort.
Svansen blev också kortare, nästan en decimeter, vilket verkligen behövdes. På tal om det behöver den en verklig rykt också… Snart. Innan den börjar se ut som ett fågelbo. *Host*

Sen åkte vi iväg till ridhuset.

Vi har väldigt många ridhus i närheten där vi bor egentligen, men vi åker en liten bit till det ridhuset vi tränar i nu.
Vi har en herrgård på lagom kör-avstånd, med ett stort ridhus och så, men det var inte riktigt bra. Sen finns det Ridhus-rakan som vi kallar det. Det är en lång raksträcka längs stora vägen. Här finns sex ridhus, alla relativt nybyggda och stora. Men vi ville inte riktigt åka dit heller. Har en vän som bor på denhär Ridhusrakan och bara går fem minuter för att rida i det närmaste ridhuset. Men det är tydligen väldigt dyrt där.
Sen finns det ett till rdhus, väldigt nära oss, men där hade dom hundträningar för någon brukshundsklubb eller något flera gånger i veckan. Och vi kände att vi ville åka till ett ridhus och träna regelbundet flera gånger i veckan.
Så kom vi på detta ridhuset då. En kompis mamma hade hört lite om att dom nyinflyttade var väldigt duktiga hästmänniskor och vi hade passerat ridhusbygget många gånger på väg till den större staden.
Så vi hörde helt enkelt av oss, dom hade bra pris och verkade trevliga. Så det var bara att åka dit och kolla! Jag är väldigt glad att vi ringde Det är ett ganska stort ridhus, nybyggt, rymligt, fina hinder, trevligt underlag och trevliga ägare ^^. Dessutom förstår sig att ryttarna på detdär med regler på framhoppningsbanan.

Sen när vi precis suttit upp kom en tjej in på en väldigt söt ponny. Antagligen en Welsh Mountine (stavning…?). Den var som sagt jättesöt! Svart-brun med bläs och typisk Welsh. Men också typisk Welsh till humöret -.- Den hade en symaskinstrav – visserligen snabb, men små och trippande, lite hårda steg, istället för dom långa och svävande man eftersträvar i dressyren – och ville Absolut Inte galoppera. Men jag tyckte ändå att tjejen som red gjorde det väldigt bra!
Welsh M är ju verkligen busponnyer. Jag vet. Vi hade en vit lite pojke. Verkligen typisk, både fysiskt och psykiskt. Den var verkligen en ängel till utseendet. Jag menar – Titta bara på honom, kan någon motstå dom ögonen?
Den typiska huvudsformen och den vita hunden. Öronen som Alltid är riktade framåt, oavsett situationen och dom oskyldiga ögonen som berättar att vad som än hänt denna gången så är det fortfarande inte hans fel!

Men sen – När man ska sitta upp och kräva någonting av busarna.
Ska man någonsin göra något mera än att rida ut i skogen så får man väl räkna med motsättningar från dom, dom är ju inte direkt alltid änglar!

Våran Cello, på bilden intill, brukade vara ganska snäll mot lillasyster, men när jag skulle sitta upp och uppfostra honom, då ni! Det var ingen glad historia kan jag berätta. Eller – han tyckte säkert att det var jätteroligt.
Han brukade vända snett igenom och bocka och vara så Jävlig! Dom ricktiga knixen med bakbenen, ner med huvudet och full fart. Men tro det eller ej – jag brukade faktiskt sitta kvar. Jag fick min träning på Welsh.M-korsningen som var min första häst, Welsh.M-ponnyn som jag hjälpte till med att rida ett tag och denna Cello då. Men det var nära väldigt ofta. Och oftast hamnade jag fram på halsen och så låg ödet i hans händer. Eller hovar då. Bockade han några ytterligare gånger så var det ju bara så – jag åkte av. Men om han bestämde sig för att vara snäll så kunde jag klamra mig upp i sadeln igen.

Det var det om den söta rasen! Tillbaka till min ridning kanske…?

Jag tränade lite dressyr och Calle gick väldigt bra! Även om han säkert ville busa med den lilla hästen, hellre än att böja på nacken.
Men det gick ändå väldigt fint emellanåt. Han flyttade sig bra för skänkeln och gick på framåt. Sen att han inte går ärligt på tygeln är något att jobba på, det vet jag ^^.

Sen var Welshen klar. Syrran tyckte också hon var klar. Efter en halvtimme…! Jag sänkte några hinder lite och hoppade. Det gick dock inte så bra som dressyren. Pojken skulle absolut koncentrera sig på allt annat och när han är sån blir inte ett avsprång bra -.- Men jag fick över honom över både regnbågen och grinden i alla fall.

Sen travade jag av honom på lång tygel i fem minuter.
Det är ett väldigt bra tips, att trava några varv i snabb trav med helt lång tygel. Om man nu har en häst det går att lita på då! Men då får i alla fall hästen sträcka ut sig ordentligt, i både nacke och ben. Jag brukar alltid göra så, både före och efter ritten.

Så var det bara att packa in att, kläa på allt och ta av allt. Det är väl det ända negativa med att Åka till ridhuset. Transportskydd och täckeen ska på, bilen ska packas, hästarna ska lastas, allt måste vara med och så det tråkigaste av allt – Packa upp och komma hem. Det är så tråkigt att bära sadel, träns, väst, hjälm och täcken tillbaka in i stallet, hänga upp allt, göra rent allt….
Haha, okej, nu kasnek jag låter gnällig, men jag r en ganska lat person, och jag hatar att plovka undan. Det spelar ingen roll vad det handlar om