Solig ridtur mitt i vintermörkret

Mamma, jag och syster bestämde oss för att ta en lång promenad med hästarna idag. Det var otroligt fint väder! Kanske inte vad man önskar, såhär, knappt 24 timmar före julafton, men underbart ridväder. Marken var lagom frusen, vattenpölarna hade knak-is, solen var framme och det var lite kyligt i luften

Jättemysigt!

Mamma hade med kameran och det blev några riktigt härliga höst-bilder!

Vi tog den långa ridturen genom skogen Vi rider genom skogen en bra bit, sen kommer vi ut på den långa grusvägen som sträcker sig hela vägen till ”stan’, efter lite mer än en tredjedel svänger vi in på våran gräsväg som går samma sträcka ända hem.

I skogen var det helt tyst och allt som hördes var en fågel som lyftes och grenar som knäcktes när hästarna gick längs stigen. Skogen är typ idyllisk, stora träd med torra kvistar kantar en ganska bred skogsstig som delar sig på många olika ställen. Tyvärr inga terränghinder
Sen kommer vi till kalhygget där skogsarbetare har förstört våran ridväg, så nu måste vi rida i djupa traktorspår som snirklar sig fram istället för på den bekväma skogsstigen… Och eftersom Calle inte direkt är så stadig på foten (han snubblar bokstavligt talat på sin egen skugga ibland) så är det alltid en upplevelse ^^ Men vi måste alltid kolla benen tillbaka i stallet eftersom skogsarbetarna inte har gjort ett så bra jobb med röjningen efter sig direkt…
Och en till negativ sak – Just på detta kalhygget (det är inte alls stort) hade en älgmamma sitt revir. Och när dom rev skogen hade hon två ”älgbebisar” som var halvtama -.- Dom och deras nya ungar bor alltså fortfarande där, men eftersom det inte är mycket till skog har dom flyttat över till våran del. Jippie. Som tur är har jag aldrig mött någon till häst!

Sen, efter kalhygget kommer man ut på vägen som visas på bilden. Den går mellan åkerna och kalhygget. Det var väldigt fint ljus så vi stannade och tog lite kort ^^ Men mamma är inte så bra med kameran -.- Fast några söta bilder blev det!
Sen skuttade det ut två rådjur bara några meter framför oss, och fortsatte ut till mitten av åkern, skrämde upp en hel flock Kanadagäss och stannade där. Hästarna såg väldigt upprörda ut!

Sen, på vägen, tröttnade Calle på att skritta snällt! Han ville trava. Eller helst galoppera, och kanske bocka lite, vad som helst bara han inte var tvugnen att SKRITTA hem, idag igen!!
Haha
Men när Misty inte hängde på så nöjde han sig med att studsa lite på stället
Ibland har han en väldigt rolig skritt, det känns som om det går mera uppåt än framåt! Det är främst när han är pigg, eller tycker att någonting är olidligt tråkigt. Som skrittpromenader.
På gräsvägen hade han Definitivt fått nog! Så när vi skrittade förbi alla Kanadagäss som letade maskar på åkarna, och dom lyfte, skrikandes alla på samma gång tog han två ganska stora jämfotahopp och slängde med huvudet. Men åter igen fick han lugna sig och besviket ta en tugga gräs eftersom Misty inte ville hänga på.
Han kan inte göra någonting utan henne. Nej. Han kan inte ens komma in från hagen själv. Och att bli lämnad ENSAM i hagen, eller att hon kommer utom synhåll för honom – Det är katastrof. Fullständig katastrof

Separations-ångest kan man säga.

Hästarna och vi
Men jag skäms nästan för denhär bilden! Jag har just kommit på hur dålig hållning jag har. Både när jag sitter på en stol, eller i soffan, och när jag rider. Kanske främst när jag rider. Ryggen svankar och jag sitter typ som en hösäck. Och hälarna ska vi inte prata om, dom är Verkligen nertryckta…! Skönt då att lillasyrran inte heller är perfekt

Sluta rid på vägarna!

Så låter det. På landet. I stan. Överallt.

Men vem är det som förstör?
Jo, visst – medans det är vått och lerigt och våra hästar hoppar runt med broddarna på grusvägen så förstör vi väl visst. Men är det någon som ser spåren av det tre dagar senare?
Nej precis.

Men nästan alla måste väl ha varit med om att blivit utskällda av någon sur granne som sett att hästarna skiter på vägen, eller bara allmänt förstör?
Men herregud, hur mycket förstör inte en traktor då?

Hemma har vi en väldigt lång och fin gräsväg med gräs och sand-underlag kantad med åkrar hela vägen. Sen övergår den i en T-korsning med grusväg som sträcker sig typ dubbelt så långt. Underbart att rida på såklart! Ibland, när det har regnat lagom mycket och vägen inte är allt för hal finns det lagom stora vattenpölar över vägen – vattenhinder! Och för ett tag sedan las en stock rätt över för att vissa idioter inte skulle gena och köra över gräsvägen (och på så vis förstöra den) med bilen.
Så sjukt roligt var det att sätta fart, hoppa stocken, landa i en liten vattenpöl, galoppera och hoppa två små-diken på rad.
Men så blev någon sur och flyttade stocken -.- Nu ligger den snett, men man kan ändå hoppa den – så det är ju bra i alla fall.
Men denna Någon har nu i dessa regniga veckor kört fram och tillbaka, fram och tillbaka med sin traktor. Gissa vad gräsvägen ser ut dom nu? Jo, en lerpöl. Man kan inte ens skritta där för att rida runt våran vanliga skogs-slinga som är så bra för lite kort helg-motion av hästarna.

Vem är det som förstör vägen då, va?
Som om det skulle synas det minsta efter några dagar om två hästar hade ridit där på vägen. Och som om det, i så fall, hade stört någon?
Jag menar, har man valt att bosätta sig på landet så har man väl! Och här borde det ändå vara vi hästmänniskor som bestämmer. Tål man inte frisk luft och hästbajs på bildäcken, har man en välputsad Merchedes och höga klackar har man absolut bosatt sig i Fel område.

Och vad är en bajshög på vägen att hätsa upp sig för? Jag och en vän var ute och körde hennes ponny en dag. Det var jätteroligt. Så stannade hon och bajsade. Det var en hyfsat stor väg, asfalterad där två bilar kunde mötas, och hästen hade bajsat långt ut i kanten.
Ändå sa kompisen att vi måste stanna, hoppa ur vagnen och putta ner VAR ENDA PLUTT! Annars skulle dom aldrig få rida där mera! Alltås – hur rimlig ät det?!
En sak då om det är en motionsled där joggare springer varje dag. Eller om det är i stan när folk går omkring, där barnvagnar körs och så. Men inte på en sån väg! Och om högen redan ligger i kanten ska det väl inte spela någon roll!

Jag förstår mig inte på människor som tycker det är så otroligt äckligt med hästbajs. Vad? Jag menar, tänk – vad äter hästar egentligen? Hö och gräs som bas. Sen kraft – Mineraler, pellets, havre eller kanske någon müsli-aktig blandning. Det är allt. Ingen äckligt som vi människor, katter som äter möss eller hundar som äter kokta morötter.

Varit med om samma sak? Har du något mera du vill tillägga?