Fotografering

Hej

Igår hade jag en himla mysig dag hos min vän Hanna Skolan slutade tidigt och det var varmt och skönt så jag åkte hem till henne med kameran och fotade när hon red Sir Paddy på gräsbanan som ligger nära hennes hus

Det blev många bra bilder, jag laddar upp några här när jag kommer hem för nu är jag i skolan. Men det finns en massa att se i Bildarkivet tills vidare!

Jag har fotat henne både i snö och på sommaräng nu. Nästa får bli rapsfälten! Så himla fint är det ute nu.

Jag är väldigt nöjd med min kamera och mitt nya objektiv

Världen är liten!

Skickade just lite bilder till Lisa på bloggen Ponny och Ryttare. Jag hade fotat henne och hennes söta ponny på Herrljunga här veckan och hittade av en slump fram till hennes blogg. Det var väldigt roligt att sitta och klicka sig runt på hästbloggar och plötsligt: Men den ponnyn känner jag ju igen

Jag hade tagit väldigt många bilder på ekipaget den dagen ^^ Älskar ponnyns färg och den blåa scapa-utrustningen!

Funderade på att sälja bilderna först, men nej, jag är en snäll människa, haha ^^

Kanske jag har fotat Dig? Som sagt, Essunga, Herrljunga, Alingsås och banor runt omkring – Maila eller kommentera din hästs färg och utrustning så kanske jag hittar dig

Det är så himla kul att ha många bilder på sin häst. Jag är så himla ledsen över B-ponnyn som jag hade. Knappt några bilder finns det på lilla Chacha.

Fotograf!

Haha, mitt första fotograf”jobb” då

Jag åker till Mariestad den 5 och 6 juni och fotar båda dagarna. Juniaden, ponnyhoppning, både regionalt och lokalt – Hoppas ni är där

Att ni är där och köper bilder såklart.

Och hoppas verkligen att vädret blir fint, annars stannar jag hemma

Åh, jag är så himla pepp

Nytt objektiv :D

Jag har uppdaterat mig och köpt in en försenad födelsedagspresent!

 Ett splitter nytt objektiv alltså. Till min Nikon D60.

 55-200 mm till skillnad från mitt gamla 18-55 mm som var det standard som följde med kameran. Det är helt galet va mycket bättre bilder det blir och framför allt hur mycket jag kan zooma in redan när jag fotar!

Kommer aldrig behöva sura över att bilderna får dålig kvalite när jag måste zooma in hur mycket som helst på datan efteråt. Jag ska se om jag lägger upp lite bilder tagna med honom. Det blir nog i Bildgalleriet i så fall, som du hittar i det högra hörnet. Till höger om HÄSTBLOGGEN ovanför headern ^^

Ja, sen kan jag ju tillägga att jag tänker maila och kanske ringa (om jag vågar. telefonskräck -.-) runt och höra mig för om det är några banor runt omkring som är intresserade utav att ha mig som fotograf på någon tävling i sommar Det hade ju varit trevligt att få lite pengar också. Vad ska jag annars göra med alla minst 800 bilder som jag kommer hem med efter varenda tävling? Typ spara på datan. Kul liksom ^^ Nej inte direkt Och de fotografer som jag ser ute verkar ju sälja ganska bra. Det är himla roligt att ha bilder på sig själv och ponnyn ju.

Men jag tänker inte avslöja vart jag ska fråga ;D

Hästbilder!

Idag var jag hos en kompis från 11 till 3 och fotade! Hittils har jag inte lagt upp några bilder alls på min blogg. Eller jo, en hel del, men inga sånadär ”hej kolla på hur bra jag fotar” -bilder ^^ Men jag blev väldigt nöjd med dagens bilder, så jag kände ett behov utav att skryta lite Och visa upp kompisen och hennes sjukt fina häst.

Hanna & Sir Paddy

Paddy

Ridande Lucia

Hanna och Paddy

Himla fina<3

Finaste.

Paddy & Hanna

Vingar...

Full fart

Underlig vinkel!

Magi…

 

Hästannonser som säljer!

Hallå där! Fin kväll, inte sant? Jag sitter här bakom dataskärmen med en marabou-apelsinchoklad i ena handen och datormusen i den andra! Egentligen är det väl sändningar från Falsterbo på TV4 sport nu? Men av någon anledning kände jag inte för att kolla på det. Istället har jag satt mig med en pärm i knät.
När jag städade mitt rum idag *Host* Och plockade ur alla onödiga saker ur min garderob upptäckte jag något som jag trodde vad borttappat för alltid.
En mapp full med hästannonser! Alla de annonser som jag skrev ut och åkte och tittade på när jag letade efter en Dponny – Innan Calle, och även några C-ponnyer från tiden då jag letade C-ponny. Så grymt kul var det att titta genom mappen med bilder och eftersom jag har ett stort intresse för att kolla runt på hemsidor där man kan annonsera ut sina hästar, bara för skojs skull, tänkte jag att jag skulle blogga lite om ämnet! Kul? Jamen självklart!

Det som slår mig främst är bilderna på dessa annonser. En bild säger mer än tusen ord, inte sant? Så varför lägger man inte ner en timme utav sin tid och går ut och tar dedär säljande bilderna som övertygar folk att just Din ponny är en underbar varelse som hoppar likt en fågel flyger, böjer på nacken och trampar under sig precis som briar och travar som en kung framför sin vagn? Varför lägger man ut bilder på en halvtrist, brun ponny i ett ridhus? Då ponnyn Dessutom rids utav en ryttare som ofta är mycket äldre än 18, ganska fet, med stenhårda händer, där den står stilla på stället och formligen Trycks ihop, med bildtexten; ”Titta han går på tygeln!” Vissa människor kanske går på dessa bilder och tycker att det är en jättefin häst, men personligen skulle jag inte ens klicka mig in på en sån annons.
Nej. Det ska vara bra bilder! Jag uppskattar bilder väldigt mycket, som ni kanske vet, då jag har en systemkamera och ett enormt intresse för just fotografering. Dessutom vet jag en del om hästar. Detta gör det lätt för mig att kritisera och klaga på andras bilder. Ibland med rätta – Ibland utav ren petighet, men ändå. Det är väldigt viktigt för mig, och många jag känner, att bilderna på annonsen är utav kvalite, där man ser hästen ridas i de olika gångarterna, med en ryttare som passar den och utan hjälptyglar.
För hur kul är det att ringa på en häst som rids på stångbett? Eller en bild som visar att det enbart är feta tjugoåriga tanter som klarar av att rida den utannonserade ponnyn? Hur troligt är det att en person som letar efter en dressyrhäst kommer ringa på den annonsen där ponnyn gör halt och trycks ihop med hjälp utav en gramahn eller gummisnodd? Inte särskilt va? Nej, precis. Så igen, varför lägger man ut dessa bilder? Där hästen ser ut att ha vettvalkar i nacken, är utav grov typ eller hoppar ett hinder på 50cm när annonsen lockar med en Läromästare eller Lovande tävlingsämne i hoppningen?
Vi har sålt ett antal hästar – Först de tre shettisarna och sedan Venus, Cello och Misty. Alla dessa sex hästar har vi sett till att ta bra bilder på. Shettisarna blev utplockade i den stora beteshagen, tvättade och ryktade med flätor i pannluggen och maskrosor instuckna i manen. Sedan satte vi dem grimma och tog bilder ifrån alla olika vinklar – En sidbild och en framåtbild på huvudet. En helbild på varje sida, en framifrån och en bakifrån, en där vi ledde dem i trav. Sedan valde vi ut de tre bästa på varje häst. Det är inte så himla svårt.
Och Venus, som vi satte ut som dressyrhäst, fick en ordentlig utsmyckning med dusch och rykt tills hon glänste, vädret var soligt och varmt, sadeln blanksmörj, tränset tvättat och vita benlindor pålindande. Jag blev klädd i vita ridbyxor och vit T-shirt och syrrans svarta sammetshjälm. Allt såg väldigt proffsigt ut, speciellt då Venus var helsvart ^^ DET är vad jag kallar för säljande bilder. Ett par blev tagna ute på grusvägen med öppna fält som bakgrund och några andra i de olika gångarterna i paddocken. Även Misty och Cellos annonsbilder blev lyckade, men jag förvånas ständigt över hur folk verkar tycka att bilderna inte räknas. Varför skulle de inte? Man ringer väl knappast och köper en möbel på blocket om det ser ut som om hälften utav färgen hade flagats loss?

Sen kommer vi till rubrikerna. Hur många föl/unghästar ser man inte på alla dessa annonssidor vars rubrik är; ”Lovande tävlingsponny”, ”Hoppämne” Eller ”Som gjord för de högre klasserna”. Jag har aldrig varit och provridit, eller ens ringt på någon utav dem. Mamma och jag brukar skratta och säga det betyder; Jag orkar inte rida in skiten, men om du gör det så grattis. Eller, Ja om man vågar rida den så!
Och personligen tycker jag inte att det låter så bra. Om man aldrig kommer högre än LB med sin ponny, får man pengarna tillbaka då eller? Jag menar, när jag köpte honom blev jag ju lovad en ponny som skulle rusa upp i de högre klasserna, för vad annars betyder en Lovande Tävlingsponny?
Eller dessa hästar som är en ”Trevlig kompis”  eller ”Söker ny bästa vän”. Med andra ord är detta triangelmärkta föredetta hästar som bara får skogsridas, sjötokiga hästar som ingen vill ha, ridtravare eller fjordingar. Med andra ord, hästar som man inte vill köpa om man har tillräckligt mycket pengar och vill satsa på ridsporten.

Men… Nu råkar det vara så att jag inte Orkar skriva mera idag xD Så – Kommentera gärna och fortsätt rösta på min ridstövel ffs!

~ Klicka här för att se min stövel! ~
Du glömmer väl inte att rösta…?! Skicka din adress i en kommentar, så röstar jag på dig

Förväl Misty Flight

Ett väldigt fint kort på Misty en härlig höstdag. Fotat 2008.

Ja, så var hon såld då. Våran söta Misty Flight.

När vi köpte henne för mer än ett år sedan var hon i väldigtg dåligt skick. Hon hade en tydlig ryggrad, felplacerade halsmuskler och inga rumpmuskler över huve taget.
Hon var en ridskolehäst med kapacitet för mera, men hon hade ett väldigt trevligt humör och det var det som var avgörande i köpet eftersom syrran var Väldigt trött på att bli avkastad stup i kvarten och ville känna sig trygg i sin ridning. B-ponnyn gav henne det motsatta och vi bestämde oss sitta av honom och leta vidare i den stora skogen av hästar

Och så hittade vi Misty. Eller, det var inte direkt slumpen, vi visste faktisskt vad hon var för häst och syrran hade ridit på henne en gång förut. Så det blev en ganska snabb och enkel affär och så stod hon i våran hage.

Hon och Venus, den andra New Forestponnyn som jag ägde då, slogs oavbrutet om vem som var kung över hö-högarna i hagen Och ingen ville ge sig.
Så åkte Venus och det var bara min Calle och Misty kvar.

Misty och syrran på dressyrtävling Samma bild som används som bloggheader.

Tillsammans hittade Misty och syrran en tränare som passade dom båda väldigt bra och dom gav sig ut på några dressyrtävlingar. Inga resultat dock, men ändå roliga och positiva kommentarer från dommare.
Tillsammans hopptränade dom ett tag också, men det blev aldrig några hopptävlingar tyvärr.

Mina kompisar provade henne och en utav dom var med ute på terrängbanan med Misty vilket dom båda tyckte jättemycket om! Tyvärr har jag inga bra kort därifrån eftersom jag också hoppade den dagen. Mammas fotografering ska vi inte prata om

Sen var vi ju på läger också!
Jag och Calle, min kompis och hennes Thilda, Syrran och Misty och Syrrans kompis med sin Gucci

Det var väldigt roligt och det gick ju hur bra som allra helst med Misty. Jag har väldigt många bilder därifrån, men jag tänker inte lägga upp dom Ni får nöja er med domhär tre!

Nu ska det bli roligt att se om vi möter den nya ägaren och Misty på hopptävlingar framför eftersom dom bor i samma tävlingsregion som vi gör. Jag hoppas i alla fall att Misty får det väldigt bra på sitt nya ställe.

Så går snacket i hästvärlden…

Bilderna är inte några speciella motiv som handlar om ämnet jag skriver om.

Jag och en vän sitter i vagnen efter hennes söta shettisponny!

Min familj och jag åkte på bilutflykt förra helgen. I mer än två timmar satt vi i bilen. Och eftersom vi hade släpkärra efter så tog det ännu längre tid.
Vi skulle nämligen lämna tillbaka en vagn som vi hade fått låna av ett par hästägare när vi hade den lilla Welshen, Cello, som var inkörd. Och nu ville dom ha tillbaka den eftersom Cello är såld.

Vi stannade inte så länge där eftersom vi skulle hem igen, men en stund stannade vi och pratade.
Samtalsämnet blev såklart hästar. Vi kom in på dom nya bestämmerlserna vad gäller mätning på tävling. Tydligen ska man gå ut och mäta hästar på Regionala tävlingar.
Jag är ganska delad inom det området. Självklart ska inga hästar som är högre än vad passet säger, få tävla tillsammans med dom mindre ponnyerna. Det är väldigt orättvist för alla.
Samtidigt som det är väldigt snopet att ha köpt en bra häst för en massa pengar, och sedan få den uppmätt.  Den faller ju genast i värde, tyvärr. Kanske man borde säga att alla hästar som var födda före ett visst årtal skulle slippa bli mätta. Dom har ett pass och det passet gäller. Så kan dom bli hårdare vad gäller dom hästarna som är födda före det bestämda årtalet.

Calle och hans nya shettissällskap står i hagen och tänker.

Och på tal om det kom vi in på ämnet som jag tänkte prata om. Skitsnack. Det finns väldigt mycket i hästvärlden, om man tänker efter.
Det blir främst på tävlingar och det vanligaste är väl detta:

 

 

 

”Men! Kolla på den hästen va. Den kan ju omöjligt vara en Cponny. Det ser man ju på läng väg att det är en D.”
”Ja, suck, att man kan med att ställa upp i Cponnyernas tävlingar!”

Det är väldigt tråkigt. Varför kan vi hästmänniskor inte bara vara raka mot varandra? Går fram och fråga. ”Hör du, är din häst verkligen en Cponny? Det ser väldigt stor ut.” För då kan man ju svara att ”Nejdå, han har bara vita strumpor som gör att han ser hög ut.”
Så är det med våran häst. Jag menar, han är skäck och har fyra höga vita strumpor. Det gör att han ser Väldigt hög ut, med sin korta hals och rygg. Det är klart att folk blir lite misstänksamma mot honom och undrar om han är en D. Men JA, det är han!
Och det är väldigt jobbigt att höra det och veta att folk pratar bakom ryggen på en.

Så snälla hästmänniskor – Sluta med det! Det är bara fegt att viska för sig själv. Konfrontera och fråga folk istället Det blir mycket trevligare stämning.

Lilla Pärlan är nyfiken på mig

Blä, nu lät det som om jag predikade om något otroligt tråkigt! Jaja, förlåt Jag lägger upp två bilder till på Pärlan, Calles nya sällskap, som tröst. Shettisar gör väl alla glada
Kan också berätta att Pärlan trivs väldigt bra i sitt nya hem. Och Calle har kommit över sin rädsla och är nu ganska övertygad över att den lilla, svarta saken som bara befann sig i hans hage en dag (!!) faktiskt är en häst. Han är så söt min bebis <3
Och det gulligaste som finns är ju när fåniga storhästar får syn på sin första shettis ;D Och sedan, när lilla sällskapliga Pärlan skulle äta ur samma höhög som Calle höll han på att dö av chock. ÄTA UR SAMMA HÖG?! Det hade han aldrig varit med om förut, och han kunde omöjligt bestämma sig för om hon skulle bita honom, eller om han borde bita henne.

Pärlan står i hagen och tuggar. Calle står bakom mig, och puttar på min kamera!

Men han gillar henne ändå, och nu står dom alltid väldigt nära varandra!

Och en annan sak, min blogg har nu över 1000 besökare Jag är väldigt glad för det! Så tacktack.
Men ni måste ändå fortsätta och besöka Ännu mera.
Snart hoppas jag att bloggen flyttas till min hemsida som kommer, men det får vi se så småning om. Först ska jag koda färdigt och allt.

Tack för idag!!