Så går snacket i hästvärlden…

Bilderna är inte några speciella motiv som handlar om ämnet jag skriver om.

Jag och en vän sitter i vagnen efter hennes söta shettisponny!

Min familj och jag åkte på bilutflykt förra helgen. I mer än två timmar satt vi i bilen. Och eftersom vi hade släpkärra efter så tog det ännu längre tid.
Vi skulle nämligen lämna tillbaka en vagn som vi hade fått låna av ett par hästägare när vi hade den lilla Welshen, Cello, som var inkörd. Och nu ville dom ha tillbaka den eftersom Cello är såld.

Vi stannade inte så länge där eftersom vi skulle hem igen, men en stund stannade vi och pratade.
Samtalsämnet blev såklart hästar. Vi kom in på dom nya bestämmerlserna vad gäller mätning på tävling. Tydligen ska man gå ut och mäta hästar på Regionala tävlingar.
Jag är ganska delad inom det området. Självklart ska inga hästar som är högre än vad passet säger, få tävla tillsammans med dom mindre ponnyerna. Det är väldigt orättvist för alla.
Samtidigt som det är väldigt snopet att ha köpt en bra häst för en massa pengar, och sedan få den uppmätt.  Den faller ju genast i värde, tyvärr. Kanske man borde säga att alla hästar som var födda före ett visst årtal skulle slippa bli mätta. Dom har ett pass och det passet gäller. Så kan dom bli hårdare vad gäller dom hästarna som är födda före det bestämda årtalet.

Calle och hans nya shettissällskap står i hagen och tänker.

Och på tal om det kom vi in på ämnet som jag tänkte prata om. Skitsnack. Det finns väldigt mycket i hästvärlden, om man tänker efter.
Det blir främst på tävlingar och det vanligaste är väl detta:

 

 

 

”Men! Kolla på den hästen va. Den kan ju omöjligt vara en Cponny. Det ser man ju på läng väg att det är en D.”
”Ja, suck, att man kan med att ställa upp i Cponnyernas tävlingar!”

Det är väldigt tråkigt. Varför kan vi hästmänniskor inte bara vara raka mot varandra? Går fram och fråga. ”Hör du, är din häst verkligen en Cponny? Det ser väldigt stor ut.” För då kan man ju svara att ”Nejdå, han har bara vita strumpor som gör att han ser hög ut.”
Så är det med våran häst. Jag menar, han är skäck och har fyra höga vita strumpor. Det gör att han ser Väldigt hög ut, med sin korta hals och rygg. Det är klart att folk blir lite misstänksamma mot honom och undrar om han är en D. Men JA, det är han!
Och det är väldigt jobbigt att höra det och veta att folk pratar bakom ryggen på en.

Så snälla hästmänniskor – Sluta med det! Det är bara fegt att viska för sig själv. Konfrontera och fråga folk istället Det blir mycket trevligare stämning.

Lilla Pärlan är nyfiken på mig

Blä, nu lät det som om jag predikade om något otroligt tråkigt! Jaja, förlåt Jag lägger upp två bilder till på Pärlan, Calles nya sällskap, som tröst. Shettisar gör väl alla glada
Kan också berätta att Pärlan trivs väldigt bra i sitt nya hem. Och Calle har kommit över sin rädsla och är nu ganska övertygad över att den lilla, svarta saken som bara befann sig i hans hage en dag (!!) faktiskt är en häst. Han är så söt min bebis <3
Och det gulligaste som finns är ju när fåniga storhästar får syn på sin första shettis ;D Och sedan, när lilla sällskapliga Pärlan skulle äta ur samma höhög som Calle höll han på att dö av chock. ÄTA UR SAMMA HÖG?! Det hade han aldrig varit med om förut, och han kunde omöjligt bestämma sig för om hon skulle bita honom, eller om han borde bita henne.

Pärlan står i hagen och tuggar. Calle står bakom mig, och puttar på min kamera!

Men han gillar henne ändå, och nu står dom alltid väldigt nära varandra!

Och en annan sak, min blogg har nu över 1000 besökare Jag är väldigt glad för det! Så tacktack.
Men ni måste ändå fortsätta och besöka Ännu mera.
Snart hoppas jag att bloggen flyttas till min hemsida som kommer, men det får vi se så småning om. Först ska jag koda färdigt och allt.

Tack för idag!!

Solig ridtur mitt i vintermörkret

Mamma, jag och syster bestämde oss för att ta en lång promenad med hästarna idag. Det var otroligt fint väder! Kanske inte vad man önskar, såhär, knappt 24 timmar före julafton, men underbart ridväder. Marken var lagom frusen, vattenpölarna hade knak-is, solen var framme och det var lite kyligt i luften

Jättemysigt!

Mamma hade med kameran och det blev några riktigt härliga höst-bilder!

Vi tog den långa ridturen genom skogen Vi rider genom skogen en bra bit, sen kommer vi ut på den långa grusvägen som sträcker sig hela vägen till ”stan’, efter lite mer än en tredjedel svänger vi in på våran gräsväg som går samma sträcka ända hem.

I skogen var det helt tyst och allt som hördes var en fågel som lyftes och grenar som knäcktes när hästarna gick längs stigen. Skogen är typ idyllisk, stora träd med torra kvistar kantar en ganska bred skogsstig som delar sig på många olika ställen. Tyvärr inga terränghinder
Sen kommer vi till kalhygget där skogsarbetare har förstört våran ridväg, så nu måste vi rida i djupa traktorspår som snirklar sig fram istället för på den bekväma skogsstigen… Och eftersom Calle inte direkt är så stadig på foten (han snubblar bokstavligt talat på sin egen skugga ibland) så är det alltid en upplevelse ^^ Men vi måste alltid kolla benen tillbaka i stallet eftersom skogsarbetarna inte har gjort ett så bra jobb med röjningen efter sig direkt…
Och en till negativ sak – Just på detta kalhygget (det är inte alls stort) hade en älgmamma sitt revir. Och när dom rev skogen hade hon två ”älgbebisar” som var halvtama -.- Dom och deras nya ungar bor alltså fortfarande där, men eftersom det inte är mycket till skog har dom flyttat över till våran del. Jippie. Som tur är har jag aldrig mött någon till häst!

Sen, efter kalhygget kommer man ut på vägen som visas på bilden. Den går mellan åkerna och kalhygget. Det var väldigt fint ljus så vi stannade och tog lite kort ^^ Men mamma är inte så bra med kameran -.- Fast några söta bilder blev det!
Sen skuttade det ut två rådjur bara några meter framför oss, och fortsatte ut till mitten av åkern, skrämde upp en hel flock Kanadagäss och stannade där. Hästarna såg väldigt upprörda ut!

Sen, på vägen, tröttnade Calle på att skritta snällt! Han ville trava. Eller helst galoppera, och kanske bocka lite, vad som helst bara han inte var tvugnen att SKRITTA hem, idag igen!!
Haha
Men när Misty inte hängde på så nöjde han sig med att studsa lite på stället
Ibland har han en väldigt rolig skritt, det känns som om det går mera uppåt än framåt! Det är främst när han är pigg, eller tycker att någonting är olidligt tråkigt. Som skrittpromenader.
På gräsvägen hade han Definitivt fått nog! Så när vi skrittade förbi alla Kanadagäss som letade maskar på åkarna, och dom lyfte, skrikandes alla på samma gång tog han två ganska stora jämfotahopp och slängde med huvudet. Men åter igen fick han lugna sig och besviket ta en tugga gräs eftersom Misty inte ville hänga på.
Han kan inte göra någonting utan henne. Nej. Han kan inte ens komma in från hagen själv. Och att bli lämnad ENSAM i hagen, eller att hon kommer utom synhåll för honom – Det är katastrof. Fullständig katastrof

Separations-ångest kan man säga.

Hästarna och vi
Men jag skäms nästan för denhär bilden! Jag har just kommit på hur dålig hållning jag har. Både när jag sitter på en stol, eller i soffan, och när jag rider. Kanske främst när jag rider. Ryggen svankar och jag sitter typ som en hösäck. Och hälarna ska vi inte prata om, dom är Verkligen nertryckta…! Skönt då att lillasyrran inte heller är perfekt

Vilka priser!

Har hästar stigit mycket i pris, dom senaste åren? Eller är det bara jag som upplever det så?

Här om dagen satt jag och tittade på hästannonser. Inte för att vi ska köpa något nytt eller så, bara för att det är väldigt roligt att kolla på hästbilder och så

Och en tanke slog mig – Vilka priser folk sätter på sina hästar! Priser som verkligen inte är rimliga för kapaciteten på hästen som säljs. Sådär att man undrar om dom inte tryckt 4 nollor istället för 3, eller något.
Såg en brun, vanlig D-ponny här om veckan. På hästnet. Den var väl inget sådär på bilden direkt, men priset! 90.000kr! Jag älskar dyra annonser så självklart klickar jag. Kollar på bilderna, läser och tror inte mina öron. Verkligen. Denhär hästen för 90.000 har inte gjort någonting! Den är 10 år, har tävlat någon LB utan placeringar, men mest startad lokalt i LC. Den har haft ett antal ägare, den är snäll att sko, lasta hantera bla bla bla, den är snäll och trevlig och gillar att rida i skogen och att hoppas. Jaha, och? De har ingen otroligt lovande stam, på bilderna är det en helt vanlig tråkig ponny som böjer på nacken med ett hårt bett i munnen och en Väldigt vuxen tjej på ryggen, han går i hagen och ser ut som en avdankad travare och det är en huvudbild från stallet med röda ögon.
Som annonserna brukar vara.
Men 90.000 kronor! Det är ju sjukt! Visst, denhär hästen kanske Är jättetrevlig, och snäll på alla sätt och vis. En riktig kompis som kan tävlas lite grann, någon att växa tillsammans med.
Men inte är han en tävlingshäst…? Jag skulle aldrig betala mera än 40 för någon sån. Våran Calle gick på 40 med lite prutning. Han är också en jättemysig häst som är mera än vad han verkar i annonsen. Men han är utbildad LA/LA, han har haft samma duktiga tävlings-ryttare i fem år, han är välskolad, han Kan det man ber honom om, och han har kapacitet för Mycket mera än min nivå inom hoppningen.

Jag känner en tjej som la ut över 80.000 på sin häst. Han är en helt fantastisk tävlingshäst som verkligen älskar att hoppa. Han kommer hoppa allt, och komma över, vad som än sätts framför honom, oavsett höjd Naä, men han är verkligen en stjärna! Dom passar bra ihop, han är trevlig och dom tävlar mycket.
För den kombinationen kan man betala 80-90. Inte för något som ligger under den nivån!

Haha! Sen ska jag berätta om blåsningen som en bekant till mig gick på – Hon hittade en annons på en Dponny på nätet. Den var ganska fin. Vit. Men den hade lite dåliga ben och dålig nacke. Ingen tävlingshäst. Men familjen hade ganska låg budget och hon är verkligen ingen tävling/hoppmänniska.
Och denhär hästen ligger på 14.
Jättebra pris, jättebra allting! När dom åker och provrider så är det ingenting som verkar skumt. Om dom vill får dom veterinärbesiktning, stoet kommer inte gå igenom, men det har ju redan ägaren berättat. Så allt verkar bra.
Dom åker hem. Funderar inte lång stund utan ringer nästan direkt och berättar att dom är intresserade av henne. Jättebra säger ägarna. Vill dom komma och rida en gång till? Jo… Det kan nog vara bra.
Andra gången blir dom inbjudna på fika och så slänger dottern, som rider hästen, fram – Ja, vi har väl berättat att hon kostar 30?
Tyst.
Ja, alltså det blev ju lite fel där, i annonsen, men man kunde ju inte ändra sedan i efterhand.

Det blev ingen affär.

Och det är bra. Det fattar väl vem som helst! Bullshiet, det blir väl inte FEL på 14 och 30 heller? Fel är 3 eller 30. Eller 30 och 300 kanske. Det är ett fel. Allt annat är bara ett försäljningstrick. Lura folk att tro att dom gör en superaffär och sen, när dom sagt Ja – Höj priset. Jojo. Sånt uppskattas ju. 

Och det verkar bara vara Dponnyer som går så högt upp i pris. Sen kommer ju Hästar, och dom ska vi Inte prata om, har du någongång kollat på ungHästar? Det är priser det!
Men B och C ponnyerna är ju ingenting emot Dponnyer.

Vad tycker du?
Har du sett något liknande? Är du nöjd med vad du betalade för din häst? Får man ta hur höga priser som allra helst?