Solig ridtur mitt i vintermörkret

Mamma, jag och syster bestämde oss för att ta en lång promenad med hästarna idag. Det var otroligt fint väder! Kanske inte vad man önskar, såhär, knappt 24 timmar före julafton, men underbart ridväder. Marken var lagom frusen, vattenpölarna hade knak-is, solen var framme och det var lite kyligt i luften

Jättemysigt!

Mamma hade med kameran och det blev några riktigt härliga höst-bilder!

Vi tog den långa ridturen genom skogen Vi rider genom skogen en bra bit, sen kommer vi ut på den långa grusvägen som sträcker sig hela vägen till ”stan’, efter lite mer än en tredjedel svänger vi in på våran gräsväg som går samma sträcka ända hem.

I skogen var det helt tyst och allt som hördes var en fågel som lyftes och grenar som knäcktes när hästarna gick längs stigen. Skogen är typ idyllisk, stora träd med torra kvistar kantar en ganska bred skogsstig som delar sig på många olika ställen. Tyvärr inga terränghinder
Sen kommer vi till kalhygget där skogsarbetare har förstört våran ridväg, så nu måste vi rida i djupa traktorspår som snirklar sig fram istället för på den bekväma skogsstigen… Och eftersom Calle inte direkt är så stadig på foten (han snubblar bokstavligt talat på sin egen skugga ibland) så är det alltid en upplevelse ^^ Men vi måste alltid kolla benen tillbaka i stallet eftersom skogsarbetarna inte har gjort ett så bra jobb med röjningen efter sig direkt…
Och en till negativ sak – Just på detta kalhygget (det är inte alls stort) hade en älgmamma sitt revir. Och när dom rev skogen hade hon två ”älgbebisar” som var halvtama -.- Dom och deras nya ungar bor alltså fortfarande där, men eftersom det inte är mycket till skog har dom flyttat över till våran del. Jippie. Som tur är har jag aldrig mött någon till häst!

Sen, efter kalhygget kommer man ut på vägen som visas på bilden. Den går mellan åkerna och kalhygget. Det var väldigt fint ljus så vi stannade och tog lite kort ^^ Men mamma är inte så bra med kameran -.- Fast några söta bilder blev det!
Sen skuttade det ut två rådjur bara några meter framför oss, och fortsatte ut till mitten av åkern, skrämde upp en hel flock Kanadagäss och stannade där. Hästarna såg väldigt upprörda ut!

Sen, på vägen, tröttnade Calle på att skritta snällt! Han ville trava. Eller helst galoppera, och kanske bocka lite, vad som helst bara han inte var tvugnen att SKRITTA hem, idag igen!!
Haha
Men när Misty inte hängde på så nöjde han sig med att studsa lite på stället
Ibland har han en väldigt rolig skritt, det känns som om det går mera uppåt än framåt! Det är främst när han är pigg, eller tycker att någonting är olidligt tråkigt. Som skrittpromenader.
På gräsvägen hade han Definitivt fått nog! Så när vi skrittade förbi alla Kanadagäss som letade maskar på åkarna, och dom lyfte, skrikandes alla på samma gång tog han två ganska stora jämfotahopp och slängde med huvudet. Men åter igen fick han lugna sig och besviket ta en tugga gräs eftersom Misty inte ville hänga på.
Han kan inte göra någonting utan henne. Nej. Han kan inte ens komma in från hagen själv. Och att bli lämnad ENSAM i hagen, eller att hon kommer utom synhåll för honom – Det är katastrof. Fullständig katastrof

Separations-ångest kan man säga.

Hästarna och vi
Men jag skäms nästan för denhär bilden! Jag har just kommit på hur dålig hållning jag har. Både när jag sitter på en stol, eller i soffan, och när jag rider. Kanske främst när jag rider. Ryggen svankar och jag sitter typ som en hösäck. Och hälarna ska vi inte prata om, dom är Verkligen nertryckta…! Skönt då att lillasyrran inte heller är perfekt

Iskall Ridtur

Klockan halv två ungefär idag traskade jag ut i stallet för att mocka. Min pålle hade bajsat mycket idag -.- Och syrrans hade traskat runt i sin box så det tog ett litet tag att bli klar.
Sen hade vi fyra stallkatter som sprang runt benen på mig när jag sopade stallgången.

Hehe, alla katterna är såklart inte våra Vi har bara en innekatt. Det är grannens katter som springer hos oss också. Och äter av våran kattmat.

Så hämtade vi in hästarna jag och syrran. Min Calle ville Inte gå. Och sen var allt läskigt. Det blåser ju runt spöken, det vet väl alla, både hästar och hästmänniskor…?
Då är jag väldigt glad över att jag har en hingstkedja. Även om min häst inte är så vild direkt, så känns det skönt att den 148cm höga Dponnyn inte trampar lilla mig på tårna, och försöker springa över mig när en fågel flyger upp ur buskarna.
Hejja Hingstkedjan alltså. Köpte den på Hööks för inte så länge sedan. Tror det kostade 50kr eller nåt, inte dyrt alls i alla fall, och nu går min damphäst att leda.

Sedan ryktade vi. Syrrans häst är Galen i pepparkaka. Knäppt… Fast och andra sidan gillar hon Banan också :S

Så satt vi upp. Jag använder mig fortfarande av pall xD En såndär IKEApall, jättebillig, ljust trä med två trappsteg. Väldigt praktiska. Använder den när jag ska hänga upp täcket och sadla också! Har sett många som också använder dom. När jag tänker efter så finns dom nästan överallt, i nästan alla paddockar ju!

Vi red ner till grannens paddock idag. Hon har en väldigt stor och fin sandpaddock med härligt underlag och jordvall ut mot vägen. Fast inga staket… Och inga hindet i plast… Min dröm är att hon ska skaffa såna där Safety System. Dom är bäst!! Fast det tråkigaste är ju såklart att hon inte har något ridhus Det hade var vädigt skönt en höstdag som idag!
Det var egentligen perfekt ridväder. Lite halvmulet utan att vara mörkt. Lite sol då och då mellan molnen och varken varmt eller kallt i luften. Om det inte hade blåst som satan! Alltså, det var inte storm eller regn eller så, bara väldigt kall blåst. Riktigt sådär som man känner för att kura ihop sig under täcket och aldrig mera komma ut.
Man längtar inte alls efter att rida.
Men vad gör man! Man får väl rida sig varm, som pappa sa på skämt. Sen gick han in och drack kaffe!

Men Callen-min hade inga tankar på det där med ridning idag. Nejnej. Han gick vääääldigt långsamt på vägen ner och tyckte det mesta var läskigt. Grannens fjording, ladan, backen, skogen, en bil, en snökäpp, andra grannens två hästar och slutligen vattenpölen i grannens paddock.
Som ni säker förstår har min pojke lite koncentrations-svårigheter, och vi jobbar på detdär med vem som bestämmer och inte xD

Väl när vi skrittat fram gick han i snigelfart och knep åt med svansen och hela rumpan. Han frös!! Så vi tog syrrans ländtäcke och la på honom. Sen galopperade jag runtrunt i den stora paddocken till jag fick så mycket mjölksyra i benen, låren och vaderna att jag inte trodde jag skulle kunna gå på två veckor eller något! Då var han lite varmare, men han är en frusen häst, så han var tydligen inte nöjd.
Så det var bara att ge upp. Utan ländtäcket frös också syrrans häst, som dessutom är nyklippt, också väldigt mycket. Så vi travade i en kvart ungefär innan vi skrittade hem igen.

Då kommer den tredje grannens traktor. Jippie. Systers häst har en egen mening om det mesta, och särskilt traktorer. Men det var ingen fara – Grannen är van vid fjompiga hästar och traktorskräck, så han saktade in, lät oss trava in på en av-tagsväg, väntade tills syrran satt och körde lugnt förbi.
Syrrans häst tyckte visserligen det var farligt, ändå, men bara lite grann.

Sen fick dom den vanliga efter-ridningen-maten och Callen betedde sig som en levande istapp – klampade stelt in i stallet och ställde sig i sin box och skakade.
Han fick sin mat och två täcken. Ett fleece-täcke med hals som vi hittade på rea för 200spänn Och en fleece-filt, som egentligen är en inomhusfilt… Men den funkar jättebra i stallet Det är ett tips ^^ Soff-filtar kan användas till väldigt mycket.

Sen är det bara att gå in och klä av sig alla ridkläderna igen.

Ska nog gå ut nu och ge dom lite mera kvällsHÖ eftersom dom fick vara inne extra länge idag. Tyckte inte det var någon mening att släppa ut dom efter ridningen med tanke på att Calle frös och Misty antagligen skulle tycka mycket bättre om serverat HÖ än det korta gräset i hagen.