Nytt objektiv :D

Jag har uppdaterat mig och köpt in en försenad födelsedagspresent!

 Ett splitter nytt objektiv alltså. Till min Nikon D60.

 55-200 mm till skillnad från mitt gamla 18-55 mm som var det standard som följde med kameran. Det är helt galet va mycket bättre bilder det blir och framför allt hur mycket jag kan zooma in redan när jag fotar!

Kommer aldrig behöva sura över att bilderna får dålig kvalite när jag måste zooma in hur mycket som helst på datan efteråt. Jag ska se om jag lägger upp lite bilder tagna med honom. Det blir nog i Bildgalleriet i så fall, som du hittar i det högra hörnet. Till höger om HÄSTBLOGGEN ovanför headern ^^

Ja, sen kan jag ju tillägga att jag tänker maila och kanske ringa (om jag vågar. telefonskräck -.-) runt och höra mig för om det är några banor runt omkring som är intresserade utav att ha mig som fotograf på någon tävling i sommar Det hade ju varit trevligt att få lite pengar också. Vad ska jag annars göra med alla minst 800 bilder som jag kommer hem med efter varenda tävling? Typ spara på datan. Kul liksom ^^ Nej inte direkt Och de fotografer som jag ser ute verkar ju sälja ganska bra. Det är himla roligt att ha bilder på sig själv och ponnyn ju.

Men jag tänker inte avslöja vart jag ska fråga ;D

Nytt Stall Ny Box Nytt Ridhus!

Igår eftermiddags fick jag ett sms som berättade att det gamla ridskolestallet var klart och våra privatponnyer fick flytta ner! Så, vi åkte dit jag och mamma och började bära ner alla sakerna. Tyvärr är inte sadelkammaren där nere helt klar så vi måste bära omkring på våra saker >.<

Stora stallet

Förut stod han i detta stallet. Före att det blev ett stall (Sommaren 2009) har detta kallats för Lilla ridhuset. Det var en inte så fräsch och ganska instängd lokal med dåligt ljus och liten läktare där framridning/framhoppning brukade hållas.
Så fick styrelsen tillåtelse att riva bort all inredning för att bygga ett nytt stall! Den nya stallokalen var nu finare än något stall som jag har sett, trots att boxinredningen var lite tråkig. I och med det förra ridhuset så var stallet sjukt högt i tak, inget negativt alltså (!) och hela ”lokalen” blev ljusare och renare. Dessutom hade torvdammet svårare att lägga sig. Svalor flög hela tiden in och ut ur stallet och hjälpte till att hålla flugorna borta, så inga såna fanns det heller. Och så självklart – Den nybyggda känslan. Nybyggt är ju alltid bäst!
Och dessutom var stallgången bred och fin, boxarna anpassade för storhästar, med krubbor som öppnades och drogs ut ifrån utsidan av boxen, snygga vattenkoppar och en stor, ren spolspilta.
Stallet var dessutom uppdelat i två stallgångar om man säger så. Hela ridhuset blev avdelat på mitten liksom På den ena sidan står nu ridskolehästarna och på den andra har hittils alla privata stått, ponnyer som storhästar. Men nu kommer enbart storhästarna att få halva stallgången – Bakom spolspiltan (där Calle btw står och sticker ut huvudet) och bortåt. Resten kommer att tillhöra ridskolans ponnyer som flyttas upp ifrån lektionsstallet

Calles nya hem!

Det ”nya” stallet, det blir så svårt med ord nu. Vad är nytt och vad är gammalt lixom? >.< Aja, det stallet som Calle står i nu och kommer stå i framöver, var förut ett lektionsstall där både ridskolehästarna och ridskoleponnyerna stod. Men det bestämdes att taket var för lågt för att ha hästar i det stallet samt den nya lagen (eller är det ingen lag ännu?) om att spiltor inte är tillåtet. Så det var inte så mycket mera för ridskolan att göra än att bygga nytt.
Och även om jag utan tvekan kan tala om vilket stall jag tycker bäst om – det ovan – så är det inte så illa här nere heller. Visst, det är en bit att gå från sadelkammaren till stallet än så länge, taket är mycket lägre än det var där uppe, det är inte alls lika nybyggt och boxinredningen är begagnad, det kommer damma mycket mera om torven och ljuset är dåligt. Men sämre kunde det ju vara! Varför klaga lixom? Vi har fina boxar som gott och väl rymmer en ponny, man behöver inte stå på varandras fötter för att få plats, vi har nära till våra fina gräshagar (om än väldigt leriga) och vi har nära till höskullen!

Calle var dock väldigt tveksam till flytten. Och fånig som han har blivit nu efter sin långa vila, letar han hela tiden efter en anledning till att få busa och vara olydig. Självklart var ju det nya stallet en utav dessa anledningar. En god än också, tyckte calle! Han hoppade lite upp och ner och visade tydligt att han inte tänkte gå in i det fula lilla mörka hålet minsann, oh nej! Men det tog inte lång stund innan jag och hans skötare övertalade honom om att, Jo, visst, här går vi in. Får väl se hur det går idag när det är min lillasyrra på tolv år som ska ta in honom i det läskiga stallet… Jag har mina funderingar, menmen!

Fast jag tror att Callebebisen blev väldigt nöjd med en detalj i sin box! Vattenkopparna är inte installerade ännu, så det betyder att hästarna får dricka ur hink. Då slipper han bli rädd när vattnet låter som om det ska explodera, eller anfalla honom på något sätt. Och så får han i sig så mycket vatten som han vill ha utan att behöva vänta i hundra år. Och om Calle gillar vattenhink – Då gillar jag också vattenhinkar! Oavsett hur jobbit det är att bära en tung hink fram och tillbaka, särskilt eftersom jag inte har några muskler alls längre.
Jag vill rida igen!!!!!!!!!!!!

Det nya ridhuset!

Och fota! Om det är någon i närheten utav Alingsås, Herrljunga och Nääs, Kan även åka till Essungatrakterna, och ska tävla snart (hoppning eller dressyr kvittar) så får ni gärna skriva en kommentar till detta inlägget, glöm då inte att lämna epostadress så att jag kan svara, eller maila mig direkt; anna.thistla@gmail.com !

Och en sista bild på ridhuset Det är inte alls långt kvar tills det är helt klart! Och under Alingsås nästa hopptävling ska framhoppning samt framridning ske i detta stora 30 x 80 ridhus!

Från landet – Till stan.

Japp. Nu har vi flyttat Äntligen får jag väl säga. Det är skönt att inte bo i en flyttkartong och keva med provisoriska lösningar för allt ^^

Och så bor i vi i stan. Jag har genast insett alla fördelar ^^. Men jag slår vad om att du inte är intresserad av detdär. Nej. Du läser antagligen bloggen för att du är intresserad av hästar Och hästar ska det bli!

I och med att vi flyttade ifrån våran gård på landet flyttar ju Callegubben med oss. Efter mycket letade och slit kom vi fram till att Nygård var den bästa lösningen för oss.  Så nu står han där. På ridskolan.

I och med att dom bygger ridhus och stall åt alla håll där just nu så står han i en fin utebox vid ridskoleponnyernas stall. Det funkar bra
Och i boxen bredvid honom finns det en sjukt söt ponny som heter Firefox. Calle tycker jättemycket om den ^^.

Såklart ska han inte stå i en utebox resten av livet dock. När ridhuset är färdibyggt ska inredningen i ridskolestallet rivas och bli till nya boxar. Och då har Calle en plats där

Jag hoppas och tror verkligen att det kommer bli jättebra att stalla upp honom på ridskolan. Det är ju i den klubben vi är medlemmar i, det är där tränarna finns och framför allt tävlingarna – Det är bara att cykla ner till stallet någon timma innan start och göra i ordning sin häst. Inte allt jobb med att pack, lasta, packa upp, åka långt osv.

Calle har fått en medryttare också Hon heter Lisa och är i min ålder ungefär ^^ Jag har inte sett henne rida än, men vi ska åka till stallet på söndag och kolla

Varför rider jag inte själv? Jag har brutit axeln. Hästjäveln slängde av mig. Fat det är inte det att jag inte tycker att man får skylla sig själv om man galopperar barbacka på en åker. Host.
Ja, för det var så jag ramlade av ^^ Från klockan sex till klockan halv tolv på akutmottagningen blev det. Men som tur var inget gips! Fast jag lär ju inte kunna rida på länge :/

Jaja. Sånt är livet ^^. Nu ska jag bläddra runt bland lite foton. Och hör ni, glöm inte att gratta mig på lördag! Då blir jag 15 år

Ett vanligt inlägg :)

Bilderna i detta inlägg kommer vara fotograferade av min lillasyster, mig själv eller min kompis, Linn.

Callegubben i paddocken

Nu har jag nyss kommit in från en ridtur

Jag kom hem sent idag eftersom jag var i stan efter skolan.

Så det blev en sen ridtur för Calle och mig idag, men det var perfekt. Inte för kallt, men ändå inte så varmt att man svettades järnet som jag har gjort dom senaste dagarna.

Men det betyder inte att man blev varm om fötterna direkt.

Jag hatar övergången mellan vår och vinter! Det är ”way to hot for” vinderskorna, man hinner bli svettig redan innan man har ryktat klart typ. Men ändå, idag blev jag nästan stelfrusen för att jag hade vårskorna på – Jodpuhrskorna.

Menmen! Jag ska inte klaga – Våren är ju här

 Jag älskar verkligen våren. Inte bara för att det är den bästa årstiden att ha häst i Vilket det ju visserligen är ^^

Alla tävlingar börjar igen, träningar kommer igång utomhus, man kan rida ut i solskenet utan att bli uppäten av insekter och hästarna kan gå ute längre på dagarna

Hur gick det för mig idag då?

Calle busar!

Jo, det gick bra!

Jag ska absolut inte klaga. Idag var jag förvånadsvärt väldigt fokuserad Något jag har svårt med annars. Jag brukar rida, koncentrera mig jättemycket i ett varv eller så, och sedan svävar tankarna iväg åt alla möjliga håll och när Calle märker det så tar han långsamt tyglarna och går långsammare, och långsammare. Tills jag märker att vi sniglar oss fram. Det blir en ond cirkel liksom.

Dessutom hade jag en hyfsad sits också Jag tänkte verkligen på detdär med att hålla hälen nere och stigbygeln långt ute på foten. Tyglarna kan jag inte säga var så perfekta där emot, men jag kommer antagligen få träna i några år innan jag kan hålla kvar korta tyglar under en hel lektion. Hållningen var bra. Men jag har svårt att sitta på sittbenen och rumpan, liksom jag hade idag.

Och Calle själv hade ett fint tempo också.

Så över lag är jag nöjd med idag

Men så sträckte han något i vänster bakben, eller något sånt. Så då skrittade jag bara av honom och ställde in honom igen. Så vi red inte så länge.

Från ett ämne till ett annat – Gå in på denhär sidan:

http://www.hastkatalogen.se/

Och till ett annat – God natt <3

Tema – Göteborg Horse Show

GÖTEBORG HORSE SHOW

Hejsan – Det var länge sedan ^^ Jo, jag vet att jag är väldigt dålig på att uppdatera bloggen… Menmen. Nu skriver jag i alla fall
Temat ska bli Gbg Horse Show som avslutades i söndags. Självklart var jag där, tillsammans med en massa andra människor.

Ända sedan jag kommer ihåg har mamma tagit med mig till Göteborg under påskhelgen, eller som nu på senare tid i Februari. Vissa gånger har vi bara köpt mässbiljetter och åkt dit på fredagarna eller så, när det inte är så mycket folk.
Och andra gånger showbiljetter också. Då brukar vi alltid gå på lördagen – Det är ju roligast! Med GP-ponnyn och gymkanafinalen.

Det är mina favoriter – GP-ponnyn och Gymkanan. Och så körningen. Då blev jag väldigt upprörd när en kompis berättade för mig att Gymkanan betraktades som pausunderhållning.

Hallå? Det är ju korkat. Ryttre från 3 länder reser till Göteborg och tävlar. Hur kan det räknas som pausunderhållning? Det är ju en tävling! Pausunderhållning är ju agillityn, om något. Inte Gymkanan. Suck.

Men GP-ponnyn är ju i alla fall uppskattad, och det är roligt! I år var det dessutom ryttare i lagom storlek för sina hästar. Inte 16-åriga tjejer som tävlar sin Cponny för att den ska få meriter och öka i säljvärde, utan tjejer i 10-12 års-åldern som har tid kvar tillsammans med ponnyn. Dessutom var det bara en ponny som hade varit mec förut, och den vinnande ryttaren red ju trots allt på en ponny som hennes kompis hade lånat henne. Det är skickligt.

Mässan är ju också ett måste. Jag och en kompis var där under hela fredagen. Från 11 till 5 eller så. Det var väldigt roligt! Självklart shoppade vi upp alla pengar vi hade med oss. Under väldigt kort tid. Men det är väl så det ska vara?

Snygga blommor!

Vi köpte varsitt schabrak med snygga, klassiska paspoaler och broderad text. Jag valde att skriva Anna på ena sidan och Calypso på den andra. Min kompis gjorde samma sak, fast sitt namn, och sin ponnys namn. Det blev skitsnyggt! Sedan köpte vi luvor. Jag älskar luvor. Vi hittade, som tur var, luvor i exakt samma mönster som schabraken.
Det gick på typ 700kr allt som allt ^^ Tyvärr har jag inga bilder eftersom vi la undan sakerna med en gång. Det ska sparas till första tävlingen nämligen!

Så går snacket i hästvärlden…

Bilderna är inte några speciella motiv som handlar om ämnet jag skriver om.

Jag och en vän sitter i vagnen efter hennes söta shettisponny!

Min familj och jag åkte på bilutflykt förra helgen. I mer än två timmar satt vi i bilen. Och eftersom vi hade släpkärra efter så tog det ännu längre tid.
Vi skulle nämligen lämna tillbaka en vagn som vi hade fått låna av ett par hästägare när vi hade den lilla Welshen, Cello, som var inkörd. Och nu ville dom ha tillbaka den eftersom Cello är såld.

Vi stannade inte så länge där eftersom vi skulle hem igen, men en stund stannade vi och pratade.
Samtalsämnet blev såklart hästar. Vi kom in på dom nya bestämmerlserna vad gäller mätning på tävling. Tydligen ska man gå ut och mäta hästar på Regionala tävlingar.
Jag är ganska delad inom det området. Självklart ska inga hästar som är högre än vad passet säger, få tävla tillsammans med dom mindre ponnyerna. Det är väldigt orättvist för alla.
Samtidigt som det är väldigt snopet att ha köpt en bra häst för en massa pengar, och sedan få den uppmätt.  Den faller ju genast i värde, tyvärr. Kanske man borde säga att alla hästar som var födda före ett visst årtal skulle slippa bli mätta. Dom har ett pass och det passet gäller. Så kan dom bli hårdare vad gäller dom hästarna som är födda före det bestämda årtalet.

Calle och hans nya shettissällskap står i hagen och tänker.

Och på tal om det kom vi in på ämnet som jag tänkte prata om. Skitsnack. Det finns väldigt mycket i hästvärlden, om man tänker efter.
Det blir främst på tävlingar och det vanligaste är väl detta:

 

 

 

”Men! Kolla på den hästen va. Den kan ju omöjligt vara en Cponny. Det ser man ju på läng väg att det är en D.”
”Ja, suck, att man kan med att ställa upp i Cponnyernas tävlingar!”

Det är väldigt tråkigt. Varför kan vi hästmänniskor inte bara vara raka mot varandra? Går fram och fråga. ”Hör du, är din häst verkligen en Cponny? Det ser väldigt stor ut.” För då kan man ju svara att ”Nejdå, han har bara vita strumpor som gör att han ser hög ut.”
Så är det med våran häst. Jag menar, han är skäck och har fyra höga vita strumpor. Det gör att han ser Väldigt hög ut, med sin korta hals och rygg. Det är klart att folk blir lite misstänksamma mot honom och undrar om han är en D. Men JA, det är han!
Och det är väldigt jobbigt att höra det och veta att folk pratar bakom ryggen på en.

Så snälla hästmänniskor – Sluta med det! Det är bara fegt att viska för sig själv. Konfrontera och fråga folk istället Det blir mycket trevligare stämning.

Lilla Pärlan är nyfiken på mig

Blä, nu lät det som om jag predikade om något otroligt tråkigt! Jaja, förlåt Jag lägger upp två bilder till på Pärlan, Calles nya sällskap, som tröst. Shettisar gör väl alla glada
Kan också berätta att Pärlan trivs väldigt bra i sitt nya hem. Och Calle har kommit över sin rädsla och är nu ganska övertygad över att den lilla, svarta saken som bara befann sig i hans hage en dag (!!) faktiskt är en häst. Han är så söt min bebis <3
Och det gulligaste som finns är ju när fåniga storhästar får syn på sin första shettis ;D Och sedan, när lilla sällskapliga Pärlan skulle äta ur samma höhög som Calle höll han på att dö av chock. ÄTA UR SAMMA HÖG?! Det hade han aldrig varit med om förut, och han kunde omöjligt bestämma sig för om hon skulle bita honom, eller om han borde bita henne.

Pärlan står i hagen och tuggar. Calle står bakom mig, och puttar på min kamera!

Men han gillar henne ändå, och nu står dom alltid väldigt nära varandra!

Och en annan sak, min blogg har nu över 1000 besökare Jag är väldigt glad för det! Så tacktack.
Men ni måste ändå fortsätta och besöka Ännu mera.
Snart hoppas jag att bloggen flyttas till min hemsida som kommer, men det får vi se så småning om. Först ska jag koda färdigt och allt.

Tack för idag!!

Tävla och vinn!

Ja, hur är det med det där, egentligen?

Själv känner jag två tjejer som båda satsar stenhårt på sina tävlingar och sina träningar. En av dom tävlade GP-ponnyn i Skandinavium! Den andra har jag känt sen hon växt upp, och dom lägger ut väldigt mycket pengar för att kunna köpa hästar med bra kapacitet.
Båda tjejerna rider jättebra och jag skäms nästan när jag rider bredvid dom! Dom tävlar ofta och gör bra resultat. Dom har superhärliga hästar som verkligen har kapaciteten, som sagt.
Dom satsar Verkligen på sin hoppning och tävlar för att vinna. Dom rider varje dag efter skolan och lägger alla pengar och all ledig tid på att bli bättre. Dom tränar för dom bästa tränarna och dom Vill verkligen komma lång i sin ridnig.

Sen finns det dom som har en häst som rids en 4-5gånger i veckan, dom som är väldigt nöjda med att rida ut i skogen, på vägen och kanske träna då och då. Dom som ser ganska avspänt på ridningen och inte tycker att det är så viktigt, det där med att träna.
Eller så vill dom väldigt gärna bli väldigt duktiga – bara det att det är föräldrarna som inte hjälper till ordentliget. Dom skulle vara gladare om dottern spelat fotboll eller innebandy istället, eller kanske schak? Eller så har dom helt enkelt inte tid att köra.
Träffade en tjej en gång väldigt snabbt, en kompis, släktings kompis eller något sånt. Dom hade någon sorts sto-station, om man kan säga så. Tog emot hästar av en viss ras, stallade upp dom och betäckte dom. När alla ston fölat fram på sommaren hade familjen 150 hästar ibland! Fatta, 150hästar!!
Självklart hade denhär dottern fått en egen häst också. Men jag upplevde det som om hon tappat ”gnistan’, hon tyckte inte längre det var roligt med sin häst, eftersom han var ganska gammal, ridskolehäst och snart urvuxen. Men med 100 hästar på gården och två vuxna människor – vem har då tid att köra henne till några tävlingar? Och när hon dessutom inte har en häst som har sådan kapacitet så det räcker till att hoppa så mycket högre än 70-80 på tävling, då känns det ju inte motiverat för någon – vare sig föräldrarna eller dottern.
Dessutom måste dom ju få pengarna att räcka också till den övriga familjen. Dottern är inget ensambarn precis. Hon har många syskon och självklart vill dom också göra roliga saker, ha pengar och sporta på eftermiddagar och helger.

Kom jag ifrån ämnet nu kanske?

Vad jag ville ha fram var i alla fall att det finns dom som har häst, och ändå är väldigt nöjda med att inte tävla. Som gillar att rida ut i skogen, tyst för sig själv. Precis som min mamma berättat för mig att hon gjorde när hon var liten.

Själv hatar jag att rida ut ensam!
Jag tycker det är jättetråkigt, och om jag gör det är det för att det är för djupt i paddocken, eller för att få igång ordentlig galopp på hästen. Och då går det fort. Jag galopperar den mesta av tiden och skrittar bara över järnvägen i stort sätt.
Mitt mål med ridningen är inte att bli Bäst med stort B, jag tror aldrig att jag vart sådan, på något område. Mitt mål är snarare då att Alltid bli bättre. För mig är ridningen en hobby, och hästarna är mina underbara vänner. Sen gör träning och tävling detta ännu roligare!
Man kan säga att jag har ett system – Jag tränar i 1-3 veckor. Sen startar jag en eller två klasser. Sådär LC och LD har räckt för mig hittils. Jag ser hur det går och sedan, perioden mellan tävlingarna tränar jag på det som gick dåligast.
Det funkar jättebra. Nästa tävling ser jag då om jag och hästen har förbättrats.

Utan tävlingarna hade jag tyckt det hade vart väldigt tråkigt att rida, tror jag. Jag behöver liksom motivation i det jag gör, hela tiden. Pengar för att sluta äta godis och plugga på bra till prov till exempel.
Och då är tävlingarna väldigt bra.
Sen tycker jag väldigt bra om att träna också, för instruktör eftersom det inte passar min eller min hästs stil att sitta och själva komma på en lösning, känna hur det ska kännar och så.
Jag har tränat för ett antal olika tränare och tyckt några var bra, några ställde för höga krav, några hade inga krav alls, vissa hopptränare och andra mera dressyr. Just nu tränar jag inte sådär regelbundet för någon, vi försöker hålla varje helg… Nej, det kan vi ta i ett annat inlägg. Det var definitift inte min träning detta inlägget skulle handla om.

Kommentera gärna nu! Hur tävlar du? Tävlar du ofta, högt och svårt eller rider du bara hemma?